tisdag 7 februari 2012

Det är det som kallas livet.

Då så var det tvättstuga idag igen.
Dagarna och veckorna går verkligen i ett. Ingen rast ingen ro. Ingen levnadspolis som sätter upp handen, kallar in en till vägkanten och säger:
"S T O P P! Det där gick lite väl fort, va? Nu lugnar vi ner oss lite och lever i slowmotion ett tag."

Tvätten på torkställningen i sovrummet hinner inte ens bli torr i muddarna förrän det är dags att hänga upp ny. Och diskmaskinen får aldrig vara ifred och återhämta sig innan nästa lass med smutsdisk ska in igen. Stackars lilla Elektrohelios, hon måste vara helt utarbetad vid det här laget.
Är det så att tiden accelererar med åldern, eller är det bara något vi hittar på i takt med att vi blir äldre och slöare?

För visst var det så när man var tretton år att ett sommarlov var en hel evighet. Och klasskamraterna kom tillbaka i augusti, vitblonda i håret och pepparkaksbruna om knäna, och berättade om alla spännande äventyr de hade varit med om under sommaren; åkt bil med husvagn genom Europa, bergsvandrat i fjällen, eller spenderat hela sommaren i stugorna vid havet där de hade tjyvrökt med äldre killar och provat på folköl för första gången. Alla hade växt ett par centimeter, eller decimeter, och hunnit bli ruggigt världsvana och kaxiga. Jag minns att jag till och med kunde se i spegeln hur mitt utseende successivt förändrades på två och en halv månad och hur de nya erfarenheterna vässade till blicken så jag fick helt ny skärpa.
Jag kommer ihåg riktigt långa långfredagar när man lekte inomhus och bara väntade på att det skulle bli påskafton så att man fick påskägget någon gång. Eller hur man i evigheter fick sitta i soffan på julaftonsförmiddagen efter gröten, kanske knäcka någon nöt, och bara vänta på jultomten. Det var nästan outhärdligt långtråkiga dagar.
Men nu är det andra bullar.
Bullar som gräddas i varmluftsugn, där tillagningstiden har förkortats med två tredjedelar. Tidsförkortningar är inte alltid till ens fördel.

Nu rusar en hel julhelg förbi som en knallröd Ferrari i 280 km/h på testbanan i Imola. Eller, förresten, hela december är som en försenad Ferrariproduktion som ska testköras. Och sen efter det kommer januari som inte är ett dugg bättre (fast just här klagar jag inte särskilt mycket). Våren har börjat anamma en retlig ovana att ta ett gigantskutt över april och maj för att förvandlas till midsommar alldeles på tok för fort. Och innan man vet ordet av kommer den där efterlängtade sommarsemestern och bara drar över en i ett nafs. Det är som om man står vid sidan av vägen som ett frågetecken med halvöppen mun och bara iakttar alltihop. Vrrrooooomm - där försvann den sommaren! Jävligt snygg, visserligen, men den gick alldeles för snabbt.

Allt som blir kvar är några rykande färska bromsspår i asfalten tillsammans med lukten av bränt gummi och ett övertrasserat konto.
Sen så står man där i solskenet i slutet av augusti igen och tänker;
"Jaha, det var det. Då var det bara att bygga upp nya drömmar och förväntningar till nästa år. Och börja spara pengar."

Och så vips är det en helt vanlig tisdag i februari igen, och man har tvättstuga...
Fast det är ju också helt okej, förstås. Det är ju det som kallas livet.








2 kommentarer:

agneta blomberg sa...

Hej!
När det precis varit julafton så är det snart midsommarafton. Tiden går verkligen mycket fortare när man är äldre. Helt plötsligt så är man medelålders.Helt plötsligt så är kompisarnas barn vuxna och ska bli föräldrar. En vecka känns som två dagar i bland.
Oj vad jag gick och väntade till lördagarna till lördags godiset. Terminerna i skolan var sååå långa. Det blev ju aldrig lov någon gång. Bara läxor och annat tråkigt.
Det går fort när man har roligt. En bra film känns kort. Va redan slut?
Trevlig vecka
Mina tankar går till whitney
Kram Agneta Blomberg

Gringo och mamman sa...

Ja, Agneta. Time flies, som de säger 'där borta'. Det gäller att ta tillvara på ögonblicken!
Kram