Bibbis banankaka

Den var rund.

I ordets samtliga bemärkelser; i formen, som sinnestillstånd och smakupplevelse.

Lagom gyllenbrun, frodig och svulstig låg den på köksbänken och solade sig när jag kom ner till fikat strax efter halv tre i eftermiddags och så innerligt hoppades på att det skulle finnas något dopp till kaffet. Och där var den - det bästa dopp man hade kunnat önska sig!

Det var en välkomponerad, sinnlig och sensuell kaka. En kaka som vet hur man rattar in och frestar på alla frekvenser. En som ogenerat förför sina undersåtar och lockar till återfall genom att hypnotisera alla fem sinnen samtidigt. Och inte nog med att den var estetiskt fulländad och doftade det ljuvligaste en kaka någonsin skulle kunna dofta- den var mjuk och ljummen innanför det knastrande ströbrödsbeklädda skalet också. Jag har svårt att tänka mig något mer inbjudande.

Den var bakad med omsorg, omtanke, kärlek och list. Små, små bitar av mandelnöt hade varsamt hackats sönder och blandats med mosad banan, smält smör och enorma mängder socker. Hårt hade blandats med mjukt, varmt med kallt, runda former med kantiga. Strävt med lent och sött med salt.

Det var en mångfacetterad och intelligent kaka!

Bara namnet var bland det snyggaste jag någonsin hört en sötsak heta;
'Bibbis banankaka'.

Nu så här efter tre bitar och med en inte allt för pigg mage tänker jag att jag inte får vara för hård mot mig själv. Det var kanske inte så märkligt att jag inte kunde värja mig?
Jag menar, med de förutsättningarna var det ju egentligen inte som om oddsen stod på min sida.