Inget är som väntans tider

Vilket skituttryck.

Det finns väl inget roligt med att gå omkring och vänta på saker och ting? Gå omkring och vara ambivalent och orolig. Slita sitt hår och sova dåligt. Bita naglar och ha småfjärilar i magen. Inte av endofrinart, utan av orokaraktär.
Oj, vilken angenäm känsla det är att gå omkring och vänta!

Jag vet inte vad jag ska göra.
Hur jag ska sluta tänka på det. Hur jag ska sysselsätta mig med annat. Hur får man tiden att gå? Kan den inte bara småspringa iväg ett tag, obemärkt så att jag inte tänker på det. I en si så där en och en halv vecka. Det är allt.

Kanske jag ska ta och låna alla Gudfadernfilmerna? Då är jag ju sysselsatt tre kvällar den här veckan. Eller alla avsnitt av Madmen? Den serien ska också vara enormt bra, sägs det. Jag har ju missat den eftersom den har visats efter klockan åtta på kvällarna.

Nu blev jag ambivalent igen. Inte bra.

Just precis vad jag behöver nu – mer emotionell bergodalbana.

Och sen kommer domen.
Antingen tummen upp eller tummen ned. Tills dess får jag väl bara stå ut, antar jag, och åtminstone ha min egna tumme hålld.

Krampaktigt, stenhårt, benhårt!