söndag 27 november 2011

Må lycka och välgång följa dina spår


Hur mäter man framgång?

Är Annie Lööf mer framgångsrik i sitt liv än Pelle Johansson på bilmeken nere i stan bara för att hon vid 28 års ålder har en jur kand, är näringsminister och partiledare?
Är makt och kändisskap den enda måttstocken på lycka och välfärd vi vet?

Massmedias svar är ja. Du blir automatiskt mer lyckad och framgångsrik om du väljer en publik karriär. You're nobody unless you're on TV.
Och visst är det så. Tjänar du inte ohyggligt mycket pengar eller regelbundet dyker upp på kvällspressens löpsedlar existerar du inte.

Men vad hände med den vanliga knegaren, då?
Honom var det ett tag sedan de belyste i media. Den vanliga kompromiss-Svensson som själv har valt att dela sin tid mellan arbete, hämtning/lämning på förskolan, skjutsning till fritidsaktiviteter och stress in och ut ur mataffärer. Ja, kan ni det förstå? Att han har själv valt det livet. Vilken loser.

Varför kan inte bara en vanlig människa hämtad ur vardagen som lyckats få ihop en fungerande privatekonomi och ett kärleksfullt familjeliv få sitta i tevesoffan någon gång och ge recept på lycka och framgång? Det han har lyckats med är nog så svårt. Konstigt att media ständigt väljer att bara belysa personer med mycket makt och pengar som lyckade. Bara för att de lagt alla sina ägg på en jur. kand och sedan gjort spikrak karriär inom politiken.

Är det kanske för att de är smartare än oss andra? Driftigare? Så att de skulle vara värda att beundra?
Kanske, kanske inte.

Eller så kanske det mer handlar om vad som drivit dem under deras ungdom och utbildningsperiod. Om de har haft karriärtunnelseende och känt blodsmak efter revansch och pengar eller om de istället valt att se livet mer nyanserat, utan skygglappar. Det handlar nog mest om skillnad på motivation och prioriteringar, än om intelligens och driftighet.

För att gå till mig själv så ville i alla fall jag prova på fler saker i livet än bara en enda. Jag ville utforska fler funktioner på bilen än att bara krampaktigt stå på gasen i 140 km/h på autobahn, i direkt färd mot drömjobbet. Jag tog medvetet de där avstickarna på landsvägarna vid sidan om motorvägen. Och körde vilse uppför alptopparna i Österrike bara för att jag skulle få se lite mer av det här livet. Det var mina val, mina prioriteringar. Synd att den mångfalden av erfarenheter alltmer nu börjar verka till ens nackdel och litegrann få en att framstå som inkonsekvent i sina livsval än att de skulle ha medfört någonting positivt till personen.

Man skulle mäta lycka och framgång i hur väl man har lyckats uppfylla sina egna drömmar och mål i livet, istället för att bli jämförd med offentliga karriärister. Hur tillfreds man är med sin livssituation sett ur ett subjektivt perspektiv. De flesta personer jag känt genom livet har haft drömmar som spretat åt olika håll och haft projekt på många olika plan som de velat lyckas med. Och resultatet i de flesta fall har ganska ofta blivit en slags kompromiss av allt det där de ville göra och uppleva innan de dör. Och i väldigt många fall är de tillfreds med sina val, mix av erfarenheter och var någonstans i livet de har fört dem.

Jag tror det är ganska ovanligt att en persons samtliga drömmar och mål genom livet pekar åt ett och samma håll. Med undantag för Annie Lööf och Blondinbella, då förstås.

De har verkligen varit konsekventa och fokuserade i sina karriärval. Jag kan beundra dem för det, men samtidigt också tycka lite synd om dem. Synd för att de inte provat på något annat och att de aldrig fått virra bort sig på småvägarna och fått uppleva hur spännande och roligt det faktiskt är att känna sig lite vilse ibland.

Det är aningen missvisande att det ständigt är den här typen av personer som får representera framgång och resa runt och föreläsa för gymnasieelever.
Visst är Annie Lööf och Blondinbella i allra högsta grad riktiga framgångsexemplar, men det som sällan nämns är att det endast är en väldigt smal del av livet där de har lyckats bli så framgångsrika. Det talas sällan om allt det de har fått försaka. Och att framgång kan innebära så många andra saker än bara pengar, makt och karriär.
Lycka och framgång är relativa begrepp.

Hur tillfreds är du med livet på en skala mellan 1 – 10?

Om både Pelle Johansson och Blondinbella skulle svara 10 på den frågan, skulle det betyda att de är lika framgångsrika och lyckade i livet båda två. Och så är det nog på riktigt också.

Det vimlar säkert av förklädda Anni Lööfs och Blondinbellor runt omkring oss överallt. I affären, på stan och på bensinmacken. Som går omkring och är framgångsrika och nöjda med vad de åstadkommit i sina liv, utifrån deras egna val, motivation och prioriteringar. Fast ingen vet om det. 


Kanske inte ens de själva.





4 kommentarer:

EMILLANA sa...

hei mammma som elsker barn og eric saade som meg, kan vi bli bloggvenner?

hilsen fra norge

Gringo och mamman sa...

Hej! Åh vad roligt - väldigt gärna! Jag ska genast kika runt på din fina blogg!

Hälsningar Sara

Gringo och mamman sa...

...fast det är egentligen Gringo som gillar Eric Saade : )

EMILLANA sa...

hei hei,

jeg skjønte det om eric saade at det var gringo det er det samme hos meg, barna er bare " addicted" to eric hhahahah.

ha en fin dag med gringo.

biseeeeeeeeeeeeeeeeee