Är underbart alltid kort?
Varför kan inte underbart få hålla i sig en stund? Det behöver inte vara jättelänge, bara en liten stund längre än fyra sekunder.
Bara så pass att man hinner ledsna på det, litegrann i alla fall.
Ja, fast lite längre än fyra sekunder varar det nog för mig, ibland nästan en hel dag.
Bara så pass att man hinner ledsna på det, litegrann i alla fall.
Ja, fast lite längre än fyra sekunder varar det nog för mig, ibland nästan en hel dag.
Den här underbara känslan av eufori! När man helt ärligt inte tror sig kan se några riktiga problem inom den närmsta framtiden. Saker och ting flyter liksom bara på (ungefär som "kompis det går bra nu"), magen fylls av små fjärilar som flyger omkring och skapar ett litet underbart pirr i mellangärdet, endorfinerna syresätter varenda liten cell i huden som gör så att man spritter litegrann och får små lycko-ticks. De gör så att man blir så där härligt Carola-intensiv i blicken. Ja, så att man nästan ser lite frälst ut, kan jag tänka, när man går till affären och köper mjölk och ler ett alldeles för brett och ihärdigt leende vid kassadisken samtidigt som man i falsett sjunger ut att ”ja, tack det var bra så”.
De här dagarna väger man nästan ingenting heller, så när man går omkring lättar man från marken i varje steg man tar. Alla kläder man har i garderoben är snygga eller har i alla fall enorm potential (just det här är väldigt relativt till dagens humör), man är fin i håret, hyn är rätt så problemfri också förutom den där bekymmersrynkan i pannan, men den är ju alltid där så den räknas inte. Men just den här dagen så syns den inte, den har helt enkelt försvunnit.
De här dagarna väger man nästan ingenting heller, så när man går omkring lättar man från marken i varje steg man tar. Alla kläder man har i garderoben är snygga eller har i alla fall enorm potential (just det här är väldigt relativt till dagens humör), man är fin i håret, hyn är rätt så problemfri också förutom den där bekymmersrynkan i pannan, men den är ju alltid där så den räknas inte. Men just den här dagen så syns den inte, den har helt enkelt försvunnit.
På radion spelar de någon medryckande och dansant låt som man diggar och sjunger med i - visserligen hellre än bra - men det är ingen annan än jag och Gringo som hör ändå. Hon hyssjar mig givetvis, men jag sjunger vidare. Tillslut stämmer hon också in.
Så till och med bilköerna till och från jobbet och skolan blir nästan, ja, nästan behagliga sådana här dagar.
Så till och med bilköerna till och från jobbet och skolan blir nästan, ja, nästan behagliga sådana här dagar.
När det regnar öser det verkligen ner!
Men det värsta är att det stämmer in på de dagar då allting känns precis tvärtemot, också.
Och de dagarna infinner sig lite oftare än de här euforiska dagarna. Tyvärr.
Men det kan vi prata om en annan dag.
Nu är det tid att njuta, för han har rätt herr Uggla - underbart är verkligen kort.
Men det kan vi prata om en annan dag.
Nu är det tid att njuta, för han har rätt herr Uggla - underbart är verkligen kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar