Jag är undantaget som bekräftar regeln

Den som ändå hade mer tid!

Å du milde vad skönt det hade varit.

Tänk om dygnet hade 28 timmar istället för fjuttiga 24. Bara fyra timmar extra, det är allt jag ber om. Då skulle man hinna jobba heltid och fortfarande ha utrymme för kvalitetstid med sin favorit Gringo när man kommer hem om kvällarna. Orka vara energisk och positiv till allt hon vill hitta på efter klockan 18.

Jag skulle hinna laga mat ordentligt, sådana där riktiga långkok à la rotmos och fläsklägg. Prata med nära och kära i telefonen om allt som hänt den senaste tiden. Städa bakom spisen och gnugga rent insidan av microvågsugnen. Planera morgondagen ordentligt och lägga fram morgondagens uppsättning av matchande kläder - till både mig och Gringo. Och handla runt ljust gott bröd till frukost och frukt till skolan, så klart.

Ja, kort och gott, jag skulle ha tid att leva ordentligt. Vara en duktig medarbetare och samtidigt en rejäl bull-mamma. Fast vänta nu - de där extra fyra timmarna skulle rätt så snabbt vara förbrukade kom jag precis på. Kanske att jag ska dra till med sex timmar när jag ändå håller på att förhandla, så att jag får lite egentid framför Antikrundan också, på en torsdagkväll? Det hade varit trevligt.

  Men nu har jag de där fjuttiga 24 timmarna att fördela på ett dygn. Varken mer eller mindre. Jag hinner oftast inte ens med hälften av allt jag skulle vilja få gjort. Anledningen till att jag inte går i bitar är nog tack vare att jag lyckas sänka kraven allt eftersom jag märker att de inte kommer att uppfyllas. Inte nu och troligtvis inte senare heller. Jag försöker att inte se det som ett nederlag utan lite mer som ett mänskligt beteende. Jag får bli undantaget som bekräftar regeln. Annars skulle jag nog bokstavligen vara en vandrande pinne. Hålögd och sönderstressad med sura uppstötningar som går omkring och frenetiskt tuggar Novalucol.

Nej, det vill jag ju inte.

Innan jag går och lägger mig om kvällarna brukar jag istället försöka fokusera på sånt jag har lyckats åstadkomma under dagen, istället för sånt jag inte hunnit med. Glaset känns lite halvfullare och mer upplyftande så.

Efter det brukar jag för det mesta somna skönt, även i vetskapen om att listan på saker som ska göras imorgon så smått börjar svämma över. Då brukar jag tänka på det som skönsångaren Christer Björkman en gång sjöng; Imorgon är en annan dag.

Och även om jag inte är någon direkt fan av schlager så instämmer jag helt och hållet med honom.

Imorgon är en helt annan dag.