onsdag 21 september 2011

Ännu en duracelldag till ända

Den här dagen lär inte gå till historien som en av de lugnaste.
Nej, det lär den inte göra.

Klockan 06.50 i morse lämnade jag lägenheten, klockan 20.30 kom jag hem igen.
Då hade jag hunnit göra följande:

- jobba som en duracellkanin i 10 timmar
- promenera två raska varv runt sjön på lunchen
- köpa lunch till en kollega (det var på vägen tillbaka från sjön så det räknas egentligen inte)
- snabbt sprungit in på en begagnataffär och hittat två ohyggligt snygga teakhyllor
- bestämt mig för att köpa teakhyllorna
- promenera till bankomaten på eftermiddagrasten och hämtat ut tusen kronor
- snubblat på ett brunnslock och nästan slagit ut en framtand
- gått tillbaka till begagnataffären och spanat lite till på andra snygga grejer
- haft beslutsamhetsångest
- bestämt mig för att bara köpa hyllorna just nu och därefter betalat dem
- slutat jobba och åka till Gringos farmor som bor på andra sidan stan
- ätit en banan samtidigt som jag gått ut ur bilen mot farmorns port
- åkt med Gringo till simskolan
- funderat på om jag håller på att tappa förståndet
- konstaterat att jag nog inte håller på att göra det men att jag kanske ska börja lugna ned mig lite
- tvättat och schamponerat Gringo efter klorbadet
- skjutsat hem Gringo till pappa
- åkt och handlat mat på Ica Maxi inför middagsbjudningen imorgon kväll
- kommit hem
- satt på potatisen och marinerat kotletterna inför imorgon
- hängt upp blöta handdukar och badkläder
- bloggat

Och..... - nej nu får det faktiskt räcka. Sara trött. Nu sängen.

God natt!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jo du Sara, sån´t är livet! Bara jobba och jobba och stressa! Men man kan ( om man har "tur" ) bli fruktansvärt smal ( om nu det kan räknas som "tur"!). Mamma din.

Gringo och mamman sa...

Ja, eller utmärglad. Fast jag ser till så att jag får i mig en rejäl klick äkta smör varje dag, så det går nog på ett ut skulle jag tro!