Attention - Fragile!

Somliga dagar skulle man gå omkring med varningstext på magen.

Just idag skulle min lyda ”Ömtåligt gods”. Eller ”Fragile!” som det brukar stå på glaskartongerna från IKEA.

För det är precis så jag känner mig idag. Som ett sprött, massproducerat, alldagligt vinglas från IKEA i halvtaskig kvalité som man kan hitta på vilket IKEA-varuhus som helst. Ömtålig. Skör. Uppochnedvänd vid leverans.

Om jag hade haft en skylt på magen så skulle omvärlden förstå att jag var lite extra skör idag. Att jag kanske kommer att överreagera på någon simpel sak som någon säger eller att jag kanske råkar gapflabba vid helt fel tillfälle. För att sedan bli lite halvtyst och försvinna i någon livlig fantasi.

Skylten skulle fungera som mitt alibi och göra så att det var okej för mig att bete mig lite udda.

Fast det här skulle ju egentligen vara ett mer generellt fenomen, kom jag precis på - som man skulle applicera på fler än bara mig. Tänk vad många människor man inte riktigt förstår sig på. Som man funderar på varför de beter sig på ett visst sätt eller reagerar lite märkligt ibland på något man tyckte bara var en bagatell.

Om alla människor i ens omgivning gick omkring med känsloskyltar på magen skulle det bli litegrann som ”Facebook in real life”. Men det fick bara stå känslotillståndet – inte huruvida man hade sprungit två varv runt sjön eller inte, eller legat och käkat chips i soffan halva dagen.

Om min känslostatus var synlig idag skulle nog människorna i min omgivning tänka: ”Jaha – är det en sådan dag, då ligger vi lite i lä. Tar det lite lugnt med henne. Tilltalar henne i en lite mildare ton. Skämtar inte om hennes karaktär.”

Och de skulle  förstå varför mascaran hade kladdat under glasögonen och varför ögonen var lite lätt rödsprängda. Varför läpparna var ojämnt smultronröda och varför hyn var blek och glåmig. Varför rösten skar sig när jag skulle ta ton.

Det här skulle nog inte göra så att det blev särskilt mycket bättre i världen. Jag vinner nog inget Nobels fredspris. Men vi skulle få lite mer förståelse för varandra i vår vardag, kanske.

Inget annat.