Jag fascineras av människor som lider av total brist på omdöme. De som har begåvats av fullkomlig oförmåga att känna av vibbar från sin omgivning och som är helt och hållet olyhörda.
Hur bär de sig åt? Är det en genmutation från befruktningen eller har de fått den här oförmågan till att uppfatta omgivningens signaler som en slags present från ovan – alltså att det skulle vara som en befrielse?
För ibland tänker jag att det samtidigt måste vara rätt så skönt att inte ha en susning om vad omvärlden tycker och tänker om en och skönt att man inte heller har något intresse av ta reda på det. Tänk vad härligt att gå omkring och vara dum i huvudet utan att man vet om det eller behöva tänka på konsekvenserna. Grattis till kategori B idioterna, som jag brukar kalla dem.
Men sen så finns det en kategori människor som är sju resor värre, och som jag inte alls fascineras över. Snarare ryser bara jag tänker på och ångrar att jag någonsin släppte in i mitt liv. Det är de med rakt igenom oärliga motiv. De som lider av total brist på samvete och hyfs och fullständigt skiter i om de ödelägger andras liv.
De här energislukarna och livsglädjedödarna, kategori A idioter, ska man verkligen akta sig för.
De ska man lämna åt sitt öde och inte ens ge ett lillfinger. Annars hugger de och innan man vet ordet av så har de slukat halva underarmen.
Synd bara att man inte kan uttyda kategori A och B idioter direkt när man ser dem. Så att man enklare kan undvika dem. Ibland kan det ta flera år innan kategori A idioten avslöjar sig och visar sitt rätta jag. Och andra stackare kanske lever ett halvt liv ihop med en kategori B idiot utan att veta om det.
Hu ha – vilken mardröm!
De skulle ha något slags kännetecken så att man känner igen dem direkt. När man går och handlar mat, t ex så skulle man se att ”Aha där står det en kategori A idiot i orange sportt-shirt, då ställer jag mig i kassa två istället. Men vänta nu, nej, där står det ju en kategori B idiot med turkosblå reklamt-shirt, då ställer jag mig i kassa tre istället" osv. Det hade underlättat.
Man skulle stå och dela ut de här t-shirtsen gratis. Sponsrad av diverse psykofarmakaföretag. Ingen dum idé alls, förresten!
Tänk vad tid man skulle spara om man kände igen dem direkt. Vad mycket mindre hjärtesorg man skulle lida av och vad mycket mer energi man skulle ha över till att göra konstruktiva saker på sin fritid.
Nåväl, nu kan man ju som sagt dessvärre inte uttyda de här personlighetsdragen vid första anblick. Därför får man vara noga med att uppmärksamma signalerna istället.
En enkel tumregel som jag lever efter och som jag har lärt mig under mina år och möten med allsköns underliga karaktärer;
Träffar man någon som visar alla tecken på att vara totalt rubbad och som sumpar precis varenda chans han får, så är han antagligen också totalt rubbad och man bör fortsättningsvis undvika den personen.
Annars kanske man skulle ta och börja designa en tredje typ av t-shirt, för kategori C idioten...
Annars kanske man skulle ta och börja designa en tredje typ av t-shirt, för kategori C idioten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar