onsdag 12 oktober 2011

Landet Villkorslös

Jag älskar att älska.
Att få dela med mig av min kärlek. Att få ge min älskade av mig själv och av min omvärld. Att få skämma bort den jag älskar, hålla om, vagga till sömns, stryka bort håret från hennes panna.
Viska att jag älskar henne och inte veta om hon hör eller inte. Men det gör hon – alltid.
Mina tre favoritord som jag älskar att säga, och att höra:
Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.
För det är så jag vill leva, i ett tillstånd där kärlek flödar och är närvarande varje dag. I en verklighet där man är generös mot varandra, visar förståelse, tålamod och tillit. Där man inte sviker eller sårar varandra - bara vill varandra väl. Där man inte är missunnsam eller avundsjuk. Och älskar den andres fel och brister. En plats där jag får älska hejdlöst och förusättningslöst och bli lika mycket älskad tillbaka.
Det ska inte behöva vara en utopi!

Om kvällarna i dubbelsängen i mitt sovrum, strax innan åtta när vi släcker lampan, brukar jag och Gringo skratta utopin rakt i ansiktet. När vi har gjort nattoalett, satt på oss natti-natt-kläder och borstat tänderna. Efter att vi läst om tandtrollen ”Prick och Fläck som tandtrollar”. Då gosar vi ner oss i täcket och pustar ut efter dagens alla erövringar, äventyr och bestyr.
Då brukar vi sucka en lyckosuck över att vi har det så bra.
Eller, i alla fall jag brukar göra det. Gringo lyckosuckar nog snarare över att hon har tagit sig till värld tre i Super Mario, än att hon utvärderar någon fantastisk livssituation, skulle jag tro.
Men jag brukar dra en lyckosuck när jag tänker på vilket bra liv vi har, ändå. När allt kommer omkring. Hur underbart det är att vara mamma och hur lyckligt lottad jag är som får somna med min lilla ljuvliga tätt intill. Och få borra ner näsan i hennes sömnsvettiga lockar och somna.

Full av kärlek, i vårt alldeles egna lilla Shangri La -  landet Villkorslös.

Inga kommentarer: