Får jag presentera min vän fröken Dåligt Samvete?

Gråt, skrik, trots och sura miner.

Aaaaarrrrgggghhhh!

Gringo är sur idag. Jättesur. Arg. Trött. Förbannad. Hon ville faktiskt sova tills hon vaknade. Av sig själv. 

"Dumma dig som inte förstår att man inte kan hålla på att gå i skolan varenda dag. Man måste ju få vara ledig också. På en onsdag till exempel, inte bara på helgerna. Det är fusk för då är ju alla andra också lediga."

Gringo ville inte den här morgonen. Inte stå stilla när jag skulle göra pippilotter. Inte gå in i klassrummet. Inte att jag skulle gå till jobbet. Ingenting.
Vikarien som tog emot Gringos klasskompisar vid dörren intill klassrummet höll nästan på att stänga den mitt framför näsan på oss där vi stod och velade.

” Nu är klockan tio över åtta och då börjar vi” sa hon lite halvbestämt.
Med all rätt. Hon kunde ju inte låta resten av klassen vänta för att en vankelmodig mamma och en morgonsur dotter inte kunde ta avsked som civiliserade människor.

”Hej då gumman, ha det så bra idag nu då. Nu går mamma.”

”Neeeeeej – jag vill inte” gråtkluckade Gringo ”kan du inte stanna?”

Vad som var krokodiltårar och vad som var äkta vet jag inte, men jag vet att vi inte var i någon vidare form i morse, någon av oss.

”Nej vännen jag kan inte det. Du måste gå in i klassrummet nu.” Jag vädjade, men hon ville inte. Jag försökte lite lätt mota in henne genom dörröppningen, men hon spjärnade emot. Jag försökte att låta tålmodig men samtidigt bestämd på rösten. Det fungerade inte. Jag sa att mamma kommer och hämtar kvart över fyra som vanligt, men nej. Ingen framgång. Tillslut så gick det inte längre.

Skrik och trots och sura miner hela morgonen och nu det här!
Så jag gjorde det man inte ska göra framför andra föräldrar utanför klassrummet en onsdagmorgon. Det som visar på dåligt ledarskap och brist på alternativa lösningar. Jag blev arg och höjde rösten! Usch vilken dålig mamma jag är.

Men vad skulle jag göra när det inte finns tålamod att köpa på femlitersflaskor i affären? Kan någon svara på det? Då får jag hålla tillgodo med de 25 ml naturen har beskaffat mig med. Eller, jag har väl nog en halv pint inom mig, åtminstone. Men nog fanken är det svårt att fördela den mängden jämnt på alla tillfällen den behövs, alltid.

Men.
Såklart jag visste det.

Direkt efter att jag blivit arg och bestämt mig för att köra på den raka linjen; hon SKA gå in i klassrummet– så kommer hon över mig. Den gamla hederliga ledsagaren fröken Dåligt Samvete.

Vi har kommit att bli riktigt tighta på senare år. Vi stötte inte på varandra lika ofta innan jag fick Gringo, men efter förlossningen  så verkar det som om hon tror att vi har blivit bästa vänner. Hon vill i alla fall att vi ska träffas rätt så ofta och är väldigt mån om att upprätthålla stadig kontakt. Det är en envägsrelation, skulle man kunna säga, där den ena tar och den andra ger.

Hon kommer knackandes på dörren så fort jag köpt något dyrt åt mig själv, när jag äntligen bestämt att bara jag ska göra något vuxenroligt som att åka på en weekendresa till London, eller när jag ska gå till jobbet en onsdagmorgon fastän Gringo gråter och protesterar. Då dyker hon upp som på beställning med ett påklistrat leende och en påse nybakta bullar i näven och vill komma på kafferep.

Jag tycker inte om henne.

Men jag vet inte hur jag ska göra mig av med henne. Har man en gång bjudit in henne i sitt liv så tar hon för sig så mycket hon kan. Hon ringer inte och frågar om det är okej att hon kommer, utan dyker bara upp, objuden.

Jag måste bli bättre på att ignorera henne framöver. Bedöva och förminska henne på något sätt. Lära mig att ta henne med en nypa salt. För, göra mig av med henne verkar det inte som om jag kan. Jag får nog bara lära mig att leva med henne och inte ta henne på för stort allvar.

Gringo är med största sannolikhet glad sedan flera timmar tillbaka och glömde säkert vår stretiga morgon samma sekund som jag stängde dörren bakom henne. Medan jag sitter här med lite ont i magen, två timmar senare.

Onödiga fröken Dåligt Samvete.  Doppa på och ta en bulle till när du ändå är här, ja,  ät så du spricker vettja och lämna mig ifred ett tag sen.

Det gör ingenting om det råkar dröja tills nästa gång vi ses. Tro mig - ingenting alls!